On Refugees, Om flyktingar [Fabien Cloutier]

On Refugees - Ricochet

My translations:
CLOUTIER, FABIEN. On Refugees, Ricochet, published online on December 10, 2015.
CLOUTIER, FABIEN. Om Flyktingar [co-translated into Swedish with Jenny Ollars] and On Refugees, Stockholm/London: The Stockholm Review of Literature, published online on March 13, 2016.

Original title:
CLOUTIER, FABIEN. Poème sans titre, Poème sale, septembre 2015.

 

 

Présentation du texte:
Parfois, on choisit de traduire un texte. Plus rarement, un auteur ou un éditeur vient nous chercher pour traduire un livre pour eux. Et il y a aussi d’autres moments, plus rares encore, où c’est le texte qui vient te chercher. Où après le choc de la première lecture, t’as mal de pas pouvoir le partager avec certaines personnes que tu connais. Parce qu’elles ne lisent pas le français. Où tu te dis que ces mots-là devraient porter plus loin. Où t’as envie de prendre le texte et de passer plusieurs heures avec, à le retourner dans tous les sens, à le disséquer, à le réécrire, le transposer, le faire advenir, arriver dans une autre langue. Parce que ça t’travaille en d’dans de ne pas le faire. Parce que tu penses aux façons de le traduire en faisant autre chose, que le texte ne te lâche pas. Parce qu’il le faut. Cette traduction-ci, c’est un moment comme ça.

NOTE: Une amie libanaise. Hoda Marmar, a également traduit ce poème en slang libanais, version qui fut publiée dans le HuffPost Arabi le 21 novembre 2016.

 

On Refugees

This mornin’
I was listening to a call-in radio show
about whether we should accept syrian refugees
or not

(what are you gonna do
when there’s always the same goddamn music playing on CBC radio
at some point you have to change stations)

and then
there was this man badly wanting to tell us
that these darned arabs are dangerous
and that “we’d better watch out in case there’s terroris’s ‘n djihadis’s in the mix”

Sir
refugees are fleeing from big fat terror
rapes
murders
true jesus-christ misery

Refugees walk hundreds of kilometres
and it’s not in conditions like in Montréal’s marathon nope
there is no volunteer to throw ‘em water bottles
wipe their foreheads with wet towels
and then bring ‘em back to Ste-Julie in a Jeep Cherokee

They attempt to cross the sea on inflatable boats
like the lil’ ones we dump in our damn pools
they are brutalized
drowned
their children are killed

Y’know sir
being a refugee
that’s a shitload of trouble
cause you don’t even get to use your Air Miles
and you gotta fit your house in a tiny backpack
while you already have a kid under each arm

and you sir
you’re afraid of them?
seems to me that if they’d been so happy over there
if they’d been so eager to see their wives ‘n daughters
get a chance to end up as sex slaves
they’d just stay there
they wouldn’t bother to come here hopin’ for the exact same shit

As for me
sir
I do believe these people long to live in peace
and don’t go through all that trouble
only to come and toss a fuckin’ bomb
in a shopping mall in Brossard

 

Om flyktingar

I morse
lyssnade jag på ett program
om huruvida vi ska ta emot syriska flyktingar
eller inte

(vad ska man göra
när det alltid spelas samma jävla musik på CBC Radio
måste man ju nån gång byta kanal)

och då
var det en herre som ringde in och bara var tvungen att säga
att dom där jäkla araberna är farliga
och att “vi borde hålla ögonen öppna ifall det finns nå’ra terrorister å jihadister i högen”

Monsieur
flyktingarna flyr från stor fet megaterror
våldtäkter
mord
riktig herrejisses-misär

Flyktingarna vandrar hundratals kilometer
och inte alls under förhållanden som vid Montréals maraton nä då
det finns inga funktionärer som kastar åt dom vattenflaskor
torkar deras pannor med fuktiga handdukar
och sedan kör hem dom till förorten Sainte-Julie i en Jeep Cherokee

Dom försöker ta sig över havet i uppblåsbara båtar
såna där som vi släpper i poolen hemma
dom misshandlas
drunknar
deras barn dödas

Du vet monsieur
att vara flykting
det är verkligen skitjobbigt
förutom att man inte kan använda sina Air Miles
måste man få plats med hela huset i en liten ryggsäck
samtidigt som man bär en unge på var arm

och du monsieur
du är rädd för dom?
för mig verkar det som att om dom nu hade det så bra där borta
om dom nu så gärna ville ge sina fruar å döttrar
chansen att bli sexslavar
skulle dom stanna kvar
dom skulle inte göra sig besväret att komma hit och sen önska sig samma sak

För min del
monsieur
tror jag att dessa människor längtar efter att leva i fred
och inte utsätter sig för allt detta besvär
bara för att komma å kasta en jävla bomb
i en galleria i Brossard

Share This